fredag 3 december 2010

Ingen ser

Med frusna händer,
händer som blöder av kylan utanför din dörr,
skriver jag ner mina tankar för att Du ska förstå.
Med tårar kalla av kylan i ditt hem,
försöker jag öppna Deras ögon

Öppna deras ögon för verkligheten

1 kommentar:

Nina sa...

Försöka kan man alltid, men ack det slutade jag med för länge sen. Ungefär samtidigt som glansen i mina ögon blev matt.
Okunskapen är deras välsignelse, blindheten är deras vän. Och vi måste låta dem ha det så bra, för vi vill väl inte låta dem plågas som oss i kunskapens klor? Eller vill vi?..