Jag känner allt och inget
Jag känner glädje, sorg och smärta,
men jag leder strömmen.
Jag älskar av hela mitt hjärta.
Hatar av hela mitt sinne.
Men jag lever !
Jag känner mig bedövad,
bedövad från midjan och upp.
Känner inget hjärta slå, ingen kapacitet att andas.
Kan inte älska, kan inte hata.
Ser människor som följer strömmen,
men deltar inte.
Orkar inte.
Jag känner allt och inget!
1 kommentar:
Jag kände inget.
Jag såg dessa döda fiskar flyta med sina stim. Såg hur deras påklistrade leénden och patetiska försök till gemenskap misslyckades. Spydde på deras jävla karusell och ville fan inte delta i deras självömkan.
I trapphuset såg jag då en man. En man som inte var där. En som plötsligt blev lika verklig som tangentbordet under mina fingrar. Någon som drog mig ur mörkret och visade mig ljuset.
Plötsligt kände jag massor. Även sorg. När alla mesiga händer idag räcktes upp, som en tyst liten klagokör, som ett försök till att parasitera på mig som är så opåverkad, då blev jag ledsen. Det visade att jag hade rätt om alla mina fördomar till människor. Dedär mesiga händerna som sträcktes mot luften.
Förr kände jag inget, nu kände jag allt. Även jag blir sårad. Dock önskar jag mig aldrig tillbaka till den bedövade varelse jag var.
Känn allt! Känn inte inget..
Skicka en kommentar